Surcôter
Ovanpå tunikan bar mannen ofta en surcôt - ju rikare han var desto finare material och mera utsmyckningar. Vävstolarna var smala och därför blev det många sömmar i plaggen. Eftersom tyg var dyrbart tog man tillvara varje bit och det var inte alltid så noga med mönsterpassningen, inte ens på riktiga praktplagg!
Under senare delen av medeltiden blev surcôten midjekort och då kallades den Tröja. Dock var den inte elastisk som våra dagars tröjor utan sydd i vävda tyger.